Engelsk Vädur
FOTO: Monika Johansson
Madagaskar manteltecknad
|
Danska: Engelsk Vædder
Norska: Engelsk Vedder Finska: Englanninluppa Rasen härstammar från England och har framavlats omkring 1870. Det finns uppgifter om att rasen fanns i Schweiz redan 1860. Oberoende av vilken litteratur man läser så anses det att rasen Engelsk Vädur framavlats ur Fransk Vädur. På 1850-talet infördes Fransk Vädur till England från Frankrike. Engelsmännen har sedan koncentrerat aveln på djur med långa breda öron. Viktskala Allmänna bestämmelser (länk) Ungdjur För ungdjur anges en idealvikt i förhållande till åldern som ger 5 poäng.
Poängskala
|
|
|
Rasprägel och presentation
Allmänna bestämmelser (länk) Öron Långa och breda, jämnt behårade. Hänger ner och lägger sig framåt, ofta med öppningarna utåt, vilket är naturligt med så stora öron som denna ras skall ha. |
|
Idealet för Engelsk Vädur.
|
|
Huvud Hanens huvud är ovalt och relativt kraftigt. Något långsträckt huvud är tillåtet. Honans huvud är smalare än hos hanen. Hals Kort endast svagt markerad. Hakpåse Hanar får ej ha hakpåse. Det får förekomma så kallat hakskägg. Detta är ett smalt hudveck. Honor får ha en liten hakpåse. Vanliga fel som medför poängavdrag Mindre avvikelser från idealtypen. Smalt huvud och panna hos hanar och grovt huvud hos honor. Huvud som ej harmonierar i storlek med kroppsstorleken. Tunna öron, dålig avrundning felaktig öronställning. Stor hakpåse hos honor. Dålig presentation. Diskvalificerande fel Stora avvikelser från rasprägeln. Starkt hängande, dubbel eller skev hakpåse hos honor. Kraftiga hudveck på bröstet eller benen. Hakpåse eller antydan därtill hos hanar. Kroppsform Allmänna bestämmelser (länk) Kroppens bakparti är kraftigt, med god muskelansättning och har god bredd utan utskjutande partier. Frampartiet av kroppen är smalare än bakkroppen. Bröst Bröstet är i förhållande till rasens storlek något smalt. Rygg Bred med god muskelansättning. Rygglinje Rygglinjen går från nacken till korset i en mycket svag konvex båge. Därifrån i en jämn båge (kvartscirkel) som slutar vid svansroten. Ben Frambenen är korta och tunna och djuret får en lågställd kroppsställning, så att kroppen vilar på underlaget. Bakbenen är kraftiga, brett åtskilda och bäres parallellt med kroppen. Lår Låren har mycket god muskelansättning och med insidorna tätt intill kroppen. Svans Svansens längd skall stå i proportion till kroppsstorleken, vara rikligt behårad och ligga an mot kroppen. Vanliga fel som medför poängavdrag Mindre avvikelser från idealstorleken. En finare kroppsbyggnad hos hanen. Rygglinje som avviker från idealet. Framträdande skulderblad. Lätt genomtramp på frambenen, bakbenen ej parallella med kroppen. Plant eller markerat kors. Utåtvinklade bakben. Diskvalificerande fel Total avvikelse från de föreskrivna proportionerna. Spetsig rygg, starkt genomtramp/björntramp på frambenen. 0- eller X -ben. Svansen skev i svansroten, bruten eller krokig. Mycket kort, svagt utvecklad svans. Päls Allmänna bestämmelser, se sid 48 i Nordisk kaninstandard. Färg Allmänna bestämmelser, se sid 54 i Nordisk kaninstandard. Rasen är godkänd i alla i standarden godkända färger. Ögonfärg: enligt respektive grundfärg. Klofärg: enligt respektive färg. Teckning Allmänna bestämmelser se sid 74 i Nordisk kaninstandard. Rasen är godkänd i alla i standarden godkända teckningar. Kondition, vård och sundhet Allmänna bestämmelser se sid 46 i Nordisk kaninstandard. Det är av särskild vikt att öronen är rena både ut- och invändigt. Mindre sår och skador på öronen, straffas inte så hårt på denna ras. |
|