Lilla Tysk Vädur
FOTO: Per Aronsson
Viltgrå manteltecknad
|
Danska: Lille Tysk Vædder
Norska: Liten Tysk Vedder Finska: pienisaksanluppa Rasen anses härstamma från Tyskland där den togs upp i standarden 1968. I Holland togs den upp 1976. Tysk Vädur har framkommit genom korsning mellan Fransk Vädur och Dvärgvädur. Viktskala Allmänna bestämmelser (se länk) Ungdjur För ungdjur anges en idealvikt i förhållande till åldern som ger 5 poäng.
Poängskala
Rasprägel och presentation
Allmänna bestämmelser (se länk) Öron Högst upp på huvudet sitter två kraftiga öronknutor, vilka är beklädda med långa hår. Från öronknutorna hänger, sett från sidan, öronen rakt ned vid var sida med ljudöppningen inåt. Sett framifrån, hänger öronen i en svag inåtvänd (konvex) båge. Öronen är rörformade vid roten, de breder ut sig i en väl avrundad skedform. Öronen är kraftiga och väl behårade. Längden mätt från spets till spets skall vara minst 30 cm och längst 36 cm. Öronlängden skall harmoniera med kroppsstorleken. Huvud Hanens huvud är mycket kort och kraftigt med böjd (konvex) nosrygg, bred panna och fylliga kinder. Honans huvud är något längre och smalare men även här gäller det att ju kortare, bredare och mer avrundat huvudet är desto bättre är huvudformen Hals Kort och mycket kraftig. Intrycket skall vara att huvudet sitter direkt på kroppen. Hakpåse Hanar får ej ha hakpåse. Det får förekomma så kallat hakskägg. Detta är ett smalt hudveck. Honor får ha en liten hakpåse. Vid bedömning av hakpåse skall djuren sitta i upprätt ställning. Vanliga fel som medför poängavdrag Mindre avvikelser från rasprägeln och idealtypen. Smalt huvud och panna hos hanar och honor, spetsig nos och ojämn nosprofil. Huvud och öron som ej harmonierar i storlek med kroppsstorleken. Små öronknutor. Tunna öron och dålig avrundning, felaktig öronställning. Stor hakpåse hos honor. Dålig presentation. Diskvalificerande fel Stora avvikelser från rasprägeln. Periodvis upprättstående öron, ett eller båda. Kortare öron än 30 cm och längre än 36 cm. Starkt hängande, dubbel eller skev hakpåse hos honor. Kraftiga hudveck på bröstet eller benen. Hakpåse eller antydan därtill hos hanar. Kroppsform Allmänna bestämmelser (se länk) En typisk Vädur har en kompakt kroppsform. Den skall vara präglad av tung och bred massiv kraftfullhet. Av alla raser har väduren den kortaste kroppen i förhållande till vikten. Den korta kroppen skall ha stor bredd såväl fram som bak. Bröst Mycket brett och fast. Rygg Mycket bred och kraftig med god muskulatur. Rygglinje Rygglinjen går från nacken till korset i en mycket svag båge (konvex). Därifrån i en jämn båge (kvartscirkel) som slutar vid svansroten. Ben Frambenen är mycket kraftiga, korta och raka samt åtskilda varvid kaninen får en låg kroppsställning, de bär upp kroppen fritt från underlaget. Skulderbladen sitter tätt intill kroppen. Kaninen skall stå på tassen. Bakbenen är mycket kraftiga och skall bäras parallellt med kroppen. Lår Kraftiga, muskulösa utan framträdande ben och med insidorna tätt intill kroppen. Svans Normalt utvecklad, rikligt behårad och skall ligga an mot kroppen. Vanliga fel som medför poängavdrag Mindre avvikelser från idealstorleken. En vek och finare kroppsbyggnad hos hanar. Långsträckt kropp. Smalt bröst. Svag ryggmuskulatur, ojämn rygglinje. Framträdande skulderblad, svaga och tunna framben, lätt genomtramp, bakbenen ej parallella med kroppen, högt markerat kors. Svankrygg. Plant, eller brant sluttande kors. Utskjutande lår. Diskvalificerande fel Total avvikelse från de föreskrivna proportionerna. Spetsig rygg, starkt genomtramp, björntramp på frambenen. O- eller X-ben. Svansen skev i svansroten, bruten eller krokig. Mycket kort, svagt utvecklad svans. Päls Allmänna bestämmelser, se sid 48 i Nordisk Kaninstandard. Färg Allmänna bestämmelser, se sid 54 i Nordisk Kaninstandard. Rasen är godkänd i samtliga i standarden godkända färger. Ögonfärg: enligt respektive pälsfärg. Klofärg: enligt respektive pälsfärg. Teckningar Allmänna bestämmelser, se sid 74 i Nordisk Kaninstandard. Rasen är godkänd i samtliga i standarden godkända teckningar. Se allmänna bestämmelser, teckningar. Kondition, vård och sundhet Allmänna bestämmelser, se sid 46 i Nordisk Kaninstandard. |
|
|