Fransk Vädur
|
|
Danska: Fransk Vædder Norska: Fransk Vedder Finska: ranskanluppa Väduren är känd sedan 1600-1700 talet. Hängöronen har sannolikt kommit fram genom en eller flera mutationer. Rasen har troligen uppstått i Frankrike. Den första egentliga beskrivningen av Fransk Vädur finns i ett franskt bokverk från 1845, "Le Jardin de Plantes" av M Boitard. Första gången Fransk Vädur var utställd var 1863. Vid denna utställning i Boulogneskogen i Paris var 19 av 42 kaniner vädurar. Viktskala Allmänna bestämmelser (se länk) Ungdjur För ungdjur anges en idealvikt i förhållande till åldern som ger 5 poäng. |
|
Ålder i månader
4 intill 5 mån 5 intill 6 mån 6 intill 7 mån 7 intill 8 mån |
Idealvikt i kg
3,9 4,5 5,0 5,3 |
Vuxen
|
-4,80 kg
4,81-5,20 kg 5,21-5,50 kg 5,51 och högre |
0 poäng
3 poäng 4 poäng 5 poäng |
Poängskala
|
Vikt Rasprägel och presentation Kroppsform Pälsens täthet Pälsens kvalitet Färg Teckning Kondition, vård och sundhet Summa poäng |
A färgade och vita
5 20 40 10 10 10 5 100 |
B tecknade
5 20 20 10 10 10 20 5 100 |
Rasprägel och presentation
Allmänna bestämmelser (se länk)
Högst upp på huvudet sitter två kraftiga öronknutor, vilka är beklädda med långa hår. Från öronknutorna hänger, sett från sidan, öronen rakt ned vid var sida med ljudöppningen inåt. Sett framifrån, hänger öronen i en svag inåtvänd (konvex) båge. Öronen är rörformade vid roten, de breder ut sig i en väl avrundad skedform. Öronen är kraftiga och väl behårade. Längden mätt från spets till spets skall vara minst 36 cm. Öronlängden skall harmoniera med kroppsstorleken.
Huvud
Hanens huvud är mycket kort och kraftigt med böjd (konvex) nosrygg, bred panna och fylliga kinder. Honans huvud är något längre och smalare men även här gäller det att ju kortare, bredare och mer avrundat huvudet är desto bättre är huvudformen.
Hals
Kort och mycket kraftig. Intrycket skall vara att huvudet sitter direkt på kroppen.
Hakpåse
Hanar får ej ha hakpåse. Det får förekomma så kallat hakskägg. Detta är ett smalt hudveck.
Honor får ha en liten hakpåse. Hos äldre honor får den vara ganska stor.
Vid bedömning av hakpåse skall djuren sitta i upprätt ställning.
Vanliga fel som medför poängavdrag
Mindre avvikelser från rasprägeln och idealtypen. Smalt huvud och panna hos hanar och honor, spetsig nos och ojämn nosprofil. Huvud och öron som ej harmonierar i storlek med kroppsstorleken. Små öronlmutor. Tunna öron och dålig avrundning, felaktig öronställning. Stor hakpåse hos honor. Dålig presentation.
Diskvalificerande fel
Stora avvikelser från rasprägeln. Periodvis upprättstående öron, ett eller båda. Kortare öron än 36 cm. Starkt hängande, dubbel eller skev hakpåse hos honor. Kraftiga hudveck på bröstet eller benen. Hakpåse eller antydan därtill hos hanar.
Kroppsform
Allmänna bestämmelser (se länk)
En typisk vädur har en kompakt kroppsform. Den skall vara präglad av tung och bred, massiv kraftfullhet. Av alla raser har väduren den kortaste kroppen i förhållande till vikten. Den korta kroppen skall ha stor bredd såväl fram som bak.
Bröst
Mycket brett och fast.
Rygg
Mycket bred och kraftig med god muskulatur.
Rygglinje
Rygglinjen går från nacken till korset i en mycket svag båge (konvex). Därifrån i en jämn båge (kvartscirkel) som slutar vid svansroten.
Ben
Frambenen är mycket kraftiga, korta och raka samt brett åtskilda varvid kaninen får en låg kroppsställning, de bär upp kroppen fritt från underlaget. Skulderbladen sitter tätt intill kroppen. Kaninen skall stå på tassen. Bakbenen är mycket kraftiga och skall bäras parallellt med kroppen.
Lår
Kraftiga, muskulösa utan framträdande ben och med insidorna tätt intill kroppen.
Svans
Normalt utvecklad, rikligt behårad och skall ligga an mot kroppen.
Vanliga fel som medför poängaydrag
Mindre avvikelser från idealstorleken. En vek och finare kroppsbyggnad hos hanar. Långsträckt kropp.
Smalt bröst. Svag ryggmuskulatur, ojämn rygglinje. Framträdande skulderblad, svaga och tunna framben, lätt genomtramp, bakbenen ej parallella med kroppen, högt markerat kors. Svankrygg. Plant, eller brant sluttande kors. Utskjutande lår.
Diskvalificerande fel
Total avvikelse från de föreskrivna proportionerna. Spetsig rygg, starkt genomtramp/björntramp på frambenen. 0- eller X-ben.
Svansen skev i svansroten, bruten eller krokig. Mycket kort, svagt utvecklad svans.
Päls
Allmänna bestämmelser, normalhårad, se sid 48 i Nordisk Kaninstandard.
Relativt tät, lång och grov päls.
Färg
Allmänna bestämmelser, se sid 54 i Nordisk Kaninstandard.
Rasen är godkänd i samtliga i standarden godkända färger.
Ögonfärg: enligt respektive pälsfärg. Klofärg: enligt respektive pälsfärg.
Teckningar
Allmänna bestämmelser se sid 74 i Nordisk Kaninstandard.
Rasen är godkänd i samtliga i standarden godkända teckningar.
Kondition, vård och sundhet
Allmänna bestämmelser se sid 46 i Nordisk Kaninstandard.
Allmänna bestämmelser (se länk)
Högst upp på huvudet sitter två kraftiga öronknutor, vilka är beklädda med långa hår. Från öronknutorna hänger, sett från sidan, öronen rakt ned vid var sida med ljudöppningen inåt. Sett framifrån, hänger öronen i en svag inåtvänd (konvex) båge. Öronen är rörformade vid roten, de breder ut sig i en väl avrundad skedform. Öronen är kraftiga och väl behårade. Längden mätt från spets till spets skall vara minst 36 cm. Öronlängden skall harmoniera med kroppsstorleken.
Huvud
Hanens huvud är mycket kort och kraftigt med böjd (konvex) nosrygg, bred panna och fylliga kinder. Honans huvud är något längre och smalare men även här gäller det att ju kortare, bredare och mer avrundat huvudet är desto bättre är huvudformen.
Hals
Kort och mycket kraftig. Intrycket skall vara att huvudet sitter direkt på kroppen.
Hakpåse
Hanar får ej ha hakpåse. Det får förekomma så kallat hakskägg. Detta är ett smalt hudveck.
Honor får ha en liten hakpåse. Hos äldre honor får den vara ganska stor.
Vid bedömning av hakpåse skall djuren sitta i upprätt ställning.
Vanliga fel som medför poängavdrag
Mindre avvikelser från rasprägeln och idealtypen. Smalt huvud och panna hos hanar och honor, spetsig nos och ojämn nosprofil. Huvud och öron som ej harmonierar i storlek med kroppsstorleken. Små öronlmutor. Tunna öron och dålig avrundning, felaktig öronställning. Stor hakpåse hos honor. Dålig presentation.
Diskvalificerande fel
Stora avvikelser från rasprägeln. Periodvis upprättstående öron, ett eller båda. Kortare öron än 36 cm. Starkt hängande, dubbel eller skev hakpåse hos honor. Kraftiga hudveck på bröstet eller benen. Hakpåse eller antydan därtill hos hanar.
Kroppsform
Allmänna bestämmelser (se länk)
En typisk vädur har en kompakt kroppsform. Den skall vara präglad av tung och bred, massiv kraftfullhet. Av alla raser har väduren den kortaste kroppen i förhållande till vikten. Den korta kroppen skall ha stor bredd såväl fram som bak.
Bröst
Mycket brett och fast.
Rygg
Mycket bred och kraftig med god muskulatur.
Rygglinje
Rygglinjen går från nacken till korset i en mycket svag båge (konvex). Därifrån i en jämn båge (kvartscirkel) som slutar vid svansroten.
Ben
Frambenen är mycket kraftiga, korta och raka samt brett åtskilda varvid kaninen får en låg kroppsställning, de bär upp kroppen fritt från underlaget. Skulderbladen sitter tätt intill kroppen. Kaninen skall stå på tassen. Bakbenen är mycket kraftiga och skall bäras parallellt med kroppen.
Lår
Kraftiga, muskulösa utan framträdande ben och med insidorna tätt intill kroppen.
Svans
Normalt utvecklad, rikligt behårad och skall ligga an mot kroppen.
Vanliga fel som medför poängaydrag
Mindre avvikelser från idealstorleken. En vek och finare kroppsbyggnad hos hanar. Långsträckt kropp.
Smalt bröst. Svag ryggmuskulatur, ojämn rygglinje. Framträdande skulderblad, svaga och tunna framben, lätt genomtramp, bakbenen ej parallella med kroppen, högt markerat kors. Svankrygg. Plant, eller brant sluttande kors. Utskjutande lår.
Diskvalificerande fel
Total avvikelse från de föreskrivna proportionerna. Spetsig rygg, starkt genomtramp/björntramp på frambenen. 0- eller X-ben.
Svansen skev i svansroten, bruten eller krokig. Mycket kort, svagt utvecklad svans.
Päls
Allmänna bestämmelser, normalhårad, se sid 48 i Nordisk Kaninstandard.
Relativt tät, lång och grov päls.
Färg
Allmänna bestämmelser, se sid 54 i Nordisk Kaninstandard.
Rasen är godkänd i samtliga i standarden godkända färger.
Ögonfärg: enligt respektive pälsfärg. Klofärg: enligt respektive pälsfärg.
Teckningar
Allmänna bestämmelser se sid 74 i Nordisk Kaninstandard.
Rasen är godkänd i samtliga i standarden godkända teckningar.
Kondition, vård och sundhet
Allmänna bestämmelser se sid 46 i Nordisk Kaninstandard.
|
|